Vad vi tror

Förenade Pentekostal Kyrkan i Europa omfamnar läran om Guds enighet med dess kristologiskt innebörd, och även dopbekännelse i Jesu Kristi namn. Denna församling anses vara apostolisk, som håller apostlarnas trosbekännelser levande, vilket det handlade att förkunna Jesu Kristi namn över allt annat.

 

Vi håller för sant att Bibeln är inspirerad av Gud

Det felfria Gudsord påpekar: ”Hela Skriften är utandas av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet” (2 Timoteusbrevet 3:16).

 

Bibeln är en vägledning som Gud gett människan. Därför är det av stor vikt att alla läror, tro, hopp samt undervisningar som är riktad till församlingen skall vara grundad och i harmoni med Bibeln. Bibeln bör läsas och studeras av alla som vill, och skall interpreteras av den som tagit emot den Helige Ande (1 Johannesbrevet 2:27).

”Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den Helige Ande har människor talat vad de fått från Gud” (2 Petrusbrevet 1:20-21).

 

Bibeln undervisar om:

  • Den ende och sanne Guden

  • Guds son

  • Namnet

  • Människans skapelse och fall

  • Den äkta omvändelsen

  • Dopet genom vatten

  • Det Helige Andes dop

  • Kristens grundläggande principer och läror

  • Gudomligt helande

  • Nattvarden

 

Den ende och sanne Guden

Vi tror endast på en levande Gud, som är evig, allsmäktig, Helig i natur, i egenskaper och i vilja, och som har en odelbar gudomlighet (Han är ensam Gud).

Gud har uppenbarat sig som Fadern i skapelsen; som Sonen i återlösningen; och som den utgjutne Helige Anden (1 Korintierbrevet 8:6; Efesierbrevet 4:6; 2 Korintierbrevet 5:19; Joel 2:28).

Skrifterna är mycket mer än att bevisa Guds existens: Skriften fastställer, godkänner och försäkrar att kunskapen om Gud är universell; (Romarbrevet 1:19,20,28,32; 2:15). Gud är osynlig, immateriell, utan kroppsdelar och därför fri från allt begränsning. Gud är ande (Johannesevangeliet 4:24) ”en ande har inte kött eller ben” (Johannesevangeliet 24:39).

”… Det största budet av alla är: ”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en”. (Markus 12:29; 5 Moseboken 6:4).

”En Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla” (Efesierbrevet 4:6).

Den ende sanne Guden uppenbarade sig själv genom olika gestalt i Gamla Testamentet; Han uppenbarade sig som Sonen medan han vandrade bland människor; och som den Helige Anden efter himmelfärd.

 

Guds son

Den ende sanne Guden, Jehova, som han kallades för i Gamla testamentet, uppenbarade sig själv i kroppsligt gestalt, som Jesu Kristus. Som människa föddes Han av jungfru Maria, därför kallades han för människosonen. Paulus säger: ” Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Gud blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten” (1 Timoteusbrevet 3:16).

"Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom" (Johannesevangeliet 1:11). Den ende sanne Guden blev uppenbarad i köttet, det vill säga, i hans Son Jesus Kristus.

”…… Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, Han tillräknade inte människorna deras överträdelser...." (2 Korintierbrevet 5:19).

 

Vi tror att ”i honom (dvs. Jesu Kristus) bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt” (Kolosserbrevet 2:9). ”Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom” (Kolosserbrevet 1:19). Därför var Jesus Kristus i sin gestalt en människa; men i hans Gudomlighet var och förblir Gud. Hans kött var lammet eller offer som Gud hade förberett för vår frälsnings skull. Jesus är den ende förmedlaren mellan Gud och människan. ”Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus” (1 Timoteusbrevet 2:5)

 

Jesu Kristus var gudomlig genom sin Fader; men genom sin moder, var han mänsklig. Därför, var Han känd som Guds son och som människosonen, eller Gud – Människan.

”Ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla” (1 Korintierbrevet 15:27-28).

 

”Jag är A och O, förste och siste, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige” (Uppenbarelseboken 1:8).

 

Namnet

Gud använde sig utav flera titlar, såsom ”Elohim”, ”Gud”, ”Gud den allsmäktige”, El-Shaddai”, ”Herren Sebaot”, och speciellt ”Herren Jehova” som var det återlösande namnet i Gamla Testamentet. 

 

”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste” (Jesaja 9:6). Jesajas profetia uppfylldes när Guds son fick namnet Jesus: ”Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder” (Matteusevangeliet 1:21).

”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta” (Apostlagärningarna 4:12).

 

Människans skapelse och fall

I begynnelsen skapade Gud människan oskyldig, ren och helig; men genom olydnads synd, Adam och Eva, de första av den mänskliga rasen, föll av sin heliga status. Därför förvisade Gud båda två från Edens lustgård. Därför är det så att genom en människas olydnad kom synden in i världen (1 Moseboken 1:27; Romarbrevet 3:23; 5:12).

 

Den äkta omvändelsen

Syndernas förlåtelse erhålls genom äkta omvändelsen, ett faktum av att erkänna och överge syndens vägar. Genom tron har vi blivit rättfärdiga i Herren Jesu Kristus (Romarbrevet 5:1). Johannes döparen förkunnade om omvändelsen, Jesus stadgade den och apostlarna predikade om den till både judar och hedningar (Apostlagärningarna 2:38; 11:18; 17:30)

 

Ordet ”Omvändelse” kommer från grekiskt. Omvändelse betyder förändring av tankar och vägar, modifiering av hjärtan, attitydförändring, livsförändring, förvandling mm.

 

Jesus sade: ”... Om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de” (Lukasevangeliet 13:3). I Lukasevangeliet 24:47 säger: ”Och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem”.

 

Dopet genom vatten

Det bibliska sättet för att döpa är genom att sänka ner hela kroppen i vattnet. Dopet är endast för dem som har omvänt sig helt, som har vänt sig från sina synder och vänd världen ryggen och som besluta att följa Jesus. Dopet bör förrättas av en legitimerad församlingspastor som lyder Guds ord, dopet förrättas i Jesu Kristi namn enligt Apostlagärningar 2:38; 8:16; 10:48; 19:5; samt som Matteusevangeliet 28:19 befaller.

        

Det Helige Andes dop

Johannes döparen sa i Matteusevangeliet 3:11 ”….Han skall döpa er i den Heliga Anden och i eld”. Jesus Kristus sade i Apostlagärningarna 1:5 ”…ni skall om några dagar bli döpta i den Heliga Ande”. Lukas berättar i Apostlagärningarna 2:4, ”och de uppfylldes alla av den Helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala”.

 

Begreppen ”bli döpta i Helige Anden och i eld”, ”uppfyllda av den Helige Anden”, ”den Helige Ande som gåva” är synonyma termer som används varierande i Bibeln. Det är bibliskt att förvänta sig att alla som tar emot gåvan, fylls eller dops i den Helige Ande skall få samma fysiska tecken, detta tecken är att börja tala främmande språk (s.k. tungomål).

Att tala i främmande språk, som det redogörs i Apostlagärningarna 2:4; 10:46; 19:6, och tungomålsgåva såsom det förklaras i 1 Korintierbrevet 12 och 14, är detsamma i omfattningen men har olika ändamål.

 

HERREN, genom profeten Joel säger, ”...jag skall utgjuta min Ande över allt kött…” (Joel 2:28). Petrus, förklarade denna fenomenala erfarenheten, när han sade: ”...av Fadern tagit emot den utlovade Helige Ande, har (Jesus) utgjutit detta som ni ser och hör” (Apostlagärningarna 2:33). Dessutom, ”Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som Herren vår Gud kallar” (Apostlagärningarna 2:39)     

Kristens grundläggande principer och läror  

De grundläggande och fundamentala läror om denna trossamfund skall vara, enligt den bibliska modellen, för frälsning, vilket sker i omvändelsen, dop genom vattnet i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse, och att bli döpta i den Helige Anden med det ursprungliga tecknet som är att tala i främmande språk enligt det Anden inger att tala.

Vi strävar efter att bevara Andens enighet, tills vi alla når trons helhet, samtidigt förmanas bröderna att inte komma i konflikt med varandra pga. olika åsikter som kan leda till kroppens splittring.       

 

Gudomligt helande

Det första förbundet som Herren (Jehova) gjorde till israels barn efter att ha befriat dem från Egyptens fångenskap var ett helande förbund. Herren sade: ”Om du hör Herrens, din Guds, röst och gör det som är rätt i hans ögon och noga lyssnar till hans bud och håller hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egypterna, för jag är Herren, din läkare.” (2 Moseboken 15:26).

 

Genom att ha Gud som läkare, har vi den mest kapabla läkare i hela världen. Vår Herre Jesu Kristi vandrade omkring över hela Galiléen och predikade rikets evangelium, samt botade alla slags sjukdomar och smärtor bland folket (Matteusevangeliet 4:23–24).

”Jesus Kristus är densamme i går och idag och i evighet” (Hebreerbrevet 13:8).

 

Den smärta som vi förtjänade tog Jesus över sig och betalade för vår kroppsliga helandes skull samtidigt som han betalade för vår frälsnings skull ”… genom hans sår är vi helade” (Jesaja 53:5). Matteusevangeliet 8:17 påpekar: ”Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han” (se även 1 Petrusbrevet 2:24).

 

Vi kan se att kroppens helande finns i försoningen. Om detta är nu sant, är den gudomligt helande för alla de som tror. Jesus sade om de troende: ”…. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska” (Matteusevangeliet 16:18). Senare, skrev Jakob i sitt brev till alla församlingar: ”Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be för honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människans bön” (Jakobs brev 5:14–16). Alla dessa löften finns för församlingen än idag.

 

Nattvarden

Natten då vår Herre Jesus förråddes, åt Han påskmåltiden med sina lärjungar och sedan inrättades det som en stadga. ”Och han tog brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er” (Lukasevangeliet 22:19-20).

 

Petrus instruerade församlingen om hur de skulle se på nattvarden (1 Korintierbrevet 11:23-24). På detta sätt instiftades Petrus användning av brödet och vinstockens frukt, vilket tas bokstavligt som en symbol av Jesus brutna kropp och Hans spillda blodet. Det finns också en andlig betydelse och en välsignelse i att delta i nattvarden.